073-02 62 614

Att bli 40 år

Var sak har sin tid! Den har vi ju hört många ggr men ack så sant. Det är först nu jag uppskattar en vacker blombukett, innan tyckte jag det var onödigt att lägga pengar på, de vissnar ju så snabbt.

Nära och kära har fått en ny innebörd. Man inser vilka som verkligen betyder något, vilka som ger en energi och tycker om en för den man är. Jobbet, att göra något meningsfullt, är fortsatt mycket viktigt men hälsan och ens egen familj får först nu högsta prioritet (oftast). Man dricker aldrig alkohol längre för att bli full utan för att det är gott och vällagad mat får en ny innebörd. KappAhl och Lindex är helt plötsligt väldigt okej att handla kläder på. Bröd äter man helst inte för det lägger sig som en limpa runt midjan. Att spendera pengar på massage och ansiktsbehandling känns plötsligt som en mycket bra investering och ger guldkant på tillvaron. Man tror att nu har alla nått en ålder där civilkurage och samtal om känsliga ämnen är okej men icke. Nu är barnuppfostran, politik och jämställdhet mycket känsliga ämnen för många. Man har liksom bestämt sig för en åsikt och är inte lika mottaglig för andras syn på saken. Det som förvånar mig mest är att folk inte kan säga ja eller nej till en inbjudan, det vanligaste svaret är jag ska kolla och återkomma. Allvarligt talat svara ja eller nej och håll sedan det, slutar aldrig förvånas över hur många ursäkter folk kan komma på. Tänk så mycket energi som går till spillo på just detta.

Tittar vi på arbetslivet finns samma fenomen. Många vill bli bättre på kundmöten, de flesta uttrycker att de skulle behöva ringa mer nya kunder, VARFÖR tränar folk inte mer på just detta då? Den vanligaste ursäkten jag hör är-Det kommer in så mycket mail som jag måste svara på! Måste svara på är nog inte sanningen ett mer korrekt svar är nog att vi gör som vi alltid gjort, vanans makt och autopiloten är starkare än vi tror. Jag har alltid trott att vid 40 skulle människor nått en mognad då man är rak och ärliga istället för artiga. Vill bara poängtera att man kan vara rak/ärlig och samtidigt visa respekt och hänsyn. Denna artighet som breder ut sig i vuxen världen påverkar effektiviteten negativt och även så relationer. Många runt 40 pratar om värdet av mångfald, jämställdhet men varför uppmuntrar de inte sina barn att umgås mer med olikheter kan man undra och framförallt varför har de själva bara nära vänner av samma kön? Summa kardemumma civilkurage kommer inte vid en viss ålder det handlar om inställning och värderingar.

I skrivande stund inser jag att dagens 20 åringar förmodligen instämmer på det mesta som jag skrivit, innebär det att dagens 20 åringar är som 40? Eller är det vi, dagens 40 åringar, som tagit väldigt god tid på oss för att fatta ett och annat? Strunt samma vilket, kort och gott, var sak har verkligen sin tid.